Pathwork Guide föredrag nr 5, “Lycka för dig själv eller lycka som en länk i livets kedja”.
1996 års utgåva
Välkommen i Guds namn. Jag ger dig Guds välsignelser.
Mina kära vänner, Guds andevärld vill inget hellre än att hjälpa er att växa andligt – till lycka, harmoni och ljus. Guds Andar försöker ständigt sträcka ut sin hjälpande hand för att vägleda dig över de hinder där du kämpar med svårigheterna med din andliga utveckling på denna väg till perfektion. Men vi kan bara hjälpa, vi kan inte tvinga. Du måste först vilja nå perfektion och öppna dörren genom att vilja nå den. Först då kommer du att uppfatta denna hjälp som en påtaglig verklighet. Detta ökar i sin tur dina känslor av trygghet och fördjupar din tillit till att Guds andevärld är verklig och sann. Men det är bara alltför ofta som människor inte uppmärksammar de himmelska andarna runt omkring dem och därför kommer de inte att se, höra och känna dem som erbjuder sin hjälp. Även om de i grunden tror på Gud och hans andevärld, tror de inte att detta har en inverkan på deras personliga liv med alla dess problem. De stänger alltså dörren och kan fortsätta gå på fel väg. Att gå åt fel håll börjar ofta med ett till synes trivialt val, men ju längre du kommer bort från den punkt där valet gjordes, desto längre kommer du att vandra in i en återvändsgränd där det blir ännu svårare att hitta ut.
Även när människor älskar Gud och vill ha gott, ser de så ofta inte i sig själva det som är den avgörande faktorn för deras utveckling och uppfyllelse. Det som framstår som en obetydlig detalj är ofta roten till alla ohälsosamma strömningar i själen. Du inser det dock inte, eftersom du är ovillig att vakna till inspirationen som kommer från de gudomliga andarna. För det är alltid bekvämare att stanna på det gamla sättet. Resultatet är en sorg eller ett missnöje med livet; ni förstår inte varför, men detta är väldigt ofta anledningen, mina kära vänner.
Det är mitt jobb att ge dig tips, att väcka dig. Må var och en av er få höra vad som gäller för er personligen – men även för detta måste viljan finnas där. Endast när man känner det kan man absorbera och införliva detta material.
När människor sätter upp ett mål för sig själva, vare sig det är medvetet eller bara känslomässigt, och detta mål är ett själviskt mål, misslyckas de ofta med att uppnå det de önskar. Även om de uppnår det är effekten och tillfredsställelsen det ger flyktig; det torkar ut, blir ytligt och löses slutligen upp. Om du bara vill ha lycka för dig själv kommer du inte att vara lycklig. Du kommer säkert att säga: ”Men självklart vill jag inte bara ha lycka för mig själv. Jag kommer att bli väldigt glad över att se mina medmänniskor lyckliga också.” Men det gör stor skillnad om detta bara är en tillfällig och ganska ytlig tanke, formad av en pliktkänsla, eller om begäret genomsyrar hela ditt väsen. Var och en av er kan söka inom er för att ta reda på hur djup önskan verkligen är. För även här kan man bli lurad; här igen kanske du vill ha något med ditt intellekt som redan har lärt sig ett och annat, men en annan del av din personlighet, som jag kallar det lägre jaget, drar dina känslor i en helt annan riktning. Den här delen bryr sig inte riktigt om den andra personen – inte känslomässigt – även om du i ditt sinne verkligen kan önska honom eller henne lycka till, det vill säga så länge det inte kostar dig ett personligt uppoffring eller någon stor ansträngning, och detta är kärnan. Nästan alla, om man inte ännu är på en mycket låg utvecklingsnivå, kommer i teorin att vara glada när bra saker händer någon annan. Men även ganska utvecklade människor, om de är ärliga, upptäcker ofta inom sig en viss avund eller en något illvillig glädje över andras olycka.
Hur långt har någon ens kommit i detta avseende? Är någon villig att ge upp något för någon annan? Fråga dig själv: “Vill jag ha lycka för min egen skull eller är detta den sekundära faktorn?” Kan du vända dig till Gud och säga: ”Naturligtvis kan jag inte lura dig, precis som jag inte kan lura mig själv. Det är sant, jag vill vara lycklig. Men även när jag får den lyckan vill jag bevara den genom att bli en länk. Det jag får från dig vill jag förmedla till andra i någon form, även om jag måste offra något – kanske ge upp tillfredsställelsen av mitt ego. Jag ber dig visa mig hur jag kan förmedla allt som jag har fått från dig till alla.” Om du låter denna tanke sjunka in om och om igen, tills den slår rot i din själ, tills den blir en så kraftfull andlig form att den genomsyrar hela ditt väsen på djupaste nivån av dina känslor, då har du uppfyllt villkoren. Då kan den speciella andliga lagen manifesteras genom dig och du blir då verkligen lycklig, just därför att din egen lycka inte längre är det yttersta målet för dina sysselsättningar. Det vill säga, detta “jag” kommer att ge upp sin egen betydelse för detta “Du”. Du söker då lycka inte bara för att du vill ha den; tvärtom, målet kommer att vara att ge lycka till den andre, till andra, och din egen lycka blir så att säga bara en vägstation.
Din lycka ges till dig så att du kan föra den vidare. Då blir man verkligen en länk i kedjan, vilket är det enda som krävs för att hålla strömmen av lycka vid liv. På så sätt torkar den aldrig ut. Vad en person som fungerar som en sådan länk ger ut återbetalas hundra gånger. Gud kommer alltid att visa dig på vilket sätt, i vilken form, din kärlek och kunskap och lycka kan föras vidare till andra, men du måste först vara beredd att göra det. Du måste faktiskt idag, imorgon, nästa vecka och varje dag fatta beslutet att vara villig; du måste medvetet övervinna ditt motstånd. Skjut inte bort det i det omedvetna. Man måste då försöka omsätta viljan till handling. Och därmed kan den andliga lagen börja uppfyllas inom dig.
Tänk nu var och en av er vilka speciella välsignelser ni åtnjuter; det kan vara god hälsa eller andlig styrka eller lyckan och tryggheten i en kärleksrelation; det är olika för var och en av er. Alla har fått en speciell skatt från Gud. Och när du väl har bestämt dig “jag vill inte längre vara det slutgiltiga målet, utan snarare en länk i kedjan”, kommer du att få se hur du förmedlar det du har fått och du kommer också att bli rikligt belönad, för så är lagen .
At the same time, you will not take your gifts and treasures for granted – which is always a sign of spiritual dehydration and causes the gifts that you possess to lose their luster, because the law of giving and receiving has been violated. If you are a living link in the chain, all your gifts will regain their luster, and the joy and delight that you had lost will be restored to you.
As with happiness in general, so it is with all its components that a person can desire: love, strength, health, freedom – everything. What one wants for its own sake will dissolve, fade away; that which is sought for the sake of the other, as a link in the chain, will flourish and flourish – for you and for the other.
Take for example the many people who are busy getting free. They avoid anything that could bind them. But the same law applies here as well: Those who desire freedom for its own sake will be bound on the inner level. One who wants freedom to become a link in the chain, to carry out a special task for God’s plan of salvation and for fellow human beings, will, on the other hand, blossom in freedom without being bound inwardly. By giving energy to promote the rising development of human consciousness, this person will not only be free on the outer level, but also on the inner level. Those who desire freedom from pure selfishness, who raise themselves above God and advocate a freedom from the spiritual laws, become less and less free; the vaunted freedom is transformed into slavery and they are ultimately shackled. Those who ally themselves with God and His laws, are constantly increasing their freedom and independence. This is the immutable law that cannot be overturned. God’s laws were made in wisdom and love, and those who rebel against them out of defiance and ignorance—either because they cannot yet understand them, or because they do not want to embrace them for unhealthy emotional reasons—must become increasingly unhappy with the constricted inner slavery that follows.
Many people who revolt against human injustice cannot understand that God is just and that infallible justice prevails spiritually. Spiritual justice uses human injustices to achieve ultimate justice.
My dear friends, this may seem contradictory to some of you. Yet it is not; the equation is balanced. I’ll give you an example. Let’s assume that a criminal who has committed multiple crimes has gotten away with it each time. He secretly laughs, both at people’s stupidity and at the lack of justice, which seems to be to his advantage. He is then arrested one day for a crime he did not commit. You will notice that it is this type of person who screams the loudest about the injustice in this world. He walked free all the other times and now that he is innocent he has to pay. The more obstinate such a person is, the less will he perceive the great justice that prevails over the lesser injustice. He doesn’t want to see this. But this is how he is tested. It would be too easy to gain insight into spiritual justice in all its ramifications if the connection between crime and punishment were always so obvious. The imperfection which men have created for themselves must, so to speak, be the remedy by which they can regain the lost perfection.
If complete justice reigned on earth—and this in itself is an impossibility, since imperfection came about out of free will and must be overcome by free will—then it would be too simple for you humans: Earth would not be a testing place and it would be futile to strive to achieve a higher consciousness. Achieving a higher state of consciousness constitutes the ultimate grace, the door to which must be opened by the individual himself. You are thus tested as to whether you are willing to see further, even if this means giving up self-will, spite, self-righteousness and other negative currents. The greatness and glory of God’s creation lies precisely in the fact that imperfection is used as a means to achieve perfection, that human injustice is used to bring about divine justice.
The example I just used is a crude example; it nevertheless applies to everyone in one way or another. If you really want to find out if this is so in your case, then the insight will be given to you, although, of course, it is not easy to face yourself so frankly. You often have to pay for something you didn’t commit – but what you’re really paying for are lies buried in the past. You can find out what it is only by mustering the inner will in your meditation. And even if the act for which you must pay now was committed in a previous life, the realization can come, provided that this path of development and purification is followed. Useful insights are given by heaven as a token of appreciation for your honest efforts, for your humility and good will.
You may also not be asked to answer for a series of minor infractions. The spirit world is willing to wait and see if you come to the conclusion on your own that something needs improvement in your character. But if you do not search in this direction, the effect of all neglected deviations will hit you in one fell swoop, so to speak; you need to pay off all the little things. This can make it easier to get you to open your eyes to the fact that you need to change something in you. And here again your attitude will be tested. Will you say, “I have never done anything so wrong that it justifies everything that comes to me now,” or will you assume that God cannot be unjust and therefore begin to explore whatever is in you that needs to be revealed. This is always the question and your answer makes all the difference in whether you pass the exam or not; it will determine the direction of your development.
It is a special grace – and I choose this word deliberately – when the transgressions of the spiritual laws can be paid for in one life and not in the next, because it is so much easier to see the connecting threads and thus gain insight into ultimate justice, even when it comes in an indirect way. Such experiences make you feel that there is safe ground under your feet and establish your steady trust in God. But, as I mentioned, the grace of insight can be given to you even if what you are paying for stretches back to a previous incarnation, provided you are fully determined to choose to become aware of and purify yourself. In this way, it will be easier for you to harmonize your relationship with God. And harmony with God brings forth your happiness. To find God is not, as is often assumed, to give to Him. I say all this so that you can think about your difficulties and find out if you are paying for something that you caused in this life or in a previous one. Whatever it is, you can still find the seed within you; it must be a particular deficiency that needs to be recognized and dealt with.
När människor lämnar sin kropp och går in i andens rike, är det mesta av det ni kallar det omedvetna öppet och tillgängligt. Ingen av er, mina kära vänner, inte ens de som redan har gjort framsteg på den här vägen eller som faktiskt befinner sig i en läkning, har ens den mest avlägsna idé om detta omedvetnas verklighet, som så ofta är djupt splittrat i motstridiga strömmar och som motarbetar det medvetna sinnet. Vissa av dem som befinner sig i en läkning kan ha fått en glimt av det. Att stöta på dessa tidigare omedvetna strömmar och tendenser känns som om du mötte en total främling som lever sitt eget liv. Det krävs arbete, disciplin och träning för att känna in dessa strömmar och inse exakt vad de är. Mötet med den här främlingen är ett tecken på stora framsteg; ni har all anledning att glädja er. Sjung ”Ära halleluja”, för den första striden är vunnen, det första steget mot att förena din personlighet har tagits. Bli inte deprimerad. Det är oerhört viktigt för alla som hoppas uppnå så mycket som möjligt i ett liv att inte skjuta upp mötet med det omedvetna, utan att möta det just nu. För personlighetens okända del har en enorm makt, och den makten ligger i att den är omedveten, så att endast de vitt spridda verkningarna är synliga. Du ser symtomen och inte vad som orsakar dem. Dessa underströmmar kan inte styras så länge man inte är medveten om dem.
Det är ett stort misstag att tro att om man inte tittar på underströmmarna, blir deras verkan mindre allvarlig. Det är förstås möjligt att utöva en viss kontroll över deras yttre manifestationer, i kriser och konflikter, men det är inte tillräckligt. Vid det här laget vet ni att alla tankar och känslor skapar andliga former som i högsta grad är verkliga, även om ni inte kan se dem. Dessa former har vittgående verkningar: I cirklar som ständigt sprider sig skapar handlingar reaktioner som återigen har konsekvenser, så att en lång kedjereaktion följer. Det går att kontrollera vissa av manifestationerna som ligger längst ut i den långa kedjan, men som jag nämnde är det inte tillräckligt. Störda själsströmmar kan inte ställas in i rätt kurs förrän man tränger djupt in i deras ursprung i det omedvetna.
Det medvetna sinnet vill det goda och vill handla rätt; en del av det omedvetna, det högre jaget, strävar också uppåt. Men i varje människa vill en annan del av personligheten det som är ont och falskt – detta onda eller falska behöver dock inte vara av kriminell art; allting beror på personens utveckling. Negativa egenskaper hos en mer utvecklad individ väger lika tungt som kriminella tendenser hos en mindre utvecklad individ. Blinda, omöjliga krav kan så att säga skava ordentligt. De kan inte uppfyllas, dels för att de inte kan förverkligas, dels för att de strider mot vad det högre jaget önskar. De motsatta tendenserna kolliderar och utmattar själen; de skapar disharmoni och ibland sjukdom. Framför allt förhindrar de ett andligt växande, eller hindrar åtminstone en maximal utveckling. Jag kan därför inte uppmana er nog att ägna all er uppmärksamhet åt att upptäcka det omedvetna: att lära känna det omedvetna, göra det medvetet i meditation, i bön, i all er strävan. Utan detta kan inte några betydande framsteg ske och du måste uppleva dina omedvetna strömmars öppna och obehindrade manifestationer när du lämnar din kropp. Du måste då gå in i konflikten. Detta blir en besvikelse, eftersom människor som, tills de möter sig själva, tror att de är mycket mer utvecklade än vad de faktiskt är, antar att bara deras handlingar räknas. Men deras känslor utgör också handlingar och har precis lika påtagliga konsekvenser. Att utveckla personligheten tar dessutom ojämförligt längre tid och är mycket svårare att åstadkomma i andevärlden. Gud har ordnat livet på jorden på ett sådant sätt att ert andliga uppstigande går snabbare i de ofullkomliga omgivningarna, i mångfalden av utvecklingsstadier. Ändå händer det ofta att det används fler inkarnationer än vad som är strikt nödvändigt för att ställa in de ofullkomliga, blinda, omedvetna strömmarna rätt; några framtida jordeliv skulle kunna undvikas med ett starkare åtagande att utvecklas i det nuvarande livet.
Människans utveckling har fortskridit så långt att åtminstone ett visst antal människor är redo att närma sig de dolda själsströmmarna; idag har fler människor den mognad som är nödvändig för ett sådant utforskande. Därför har Gud låtit mänskligheten göra upptäckter om psyket, det omedvetna. Även om kunskapen fortfarande är knapphändig, kommer mer och mer att upptäckas om det. Alla människor är förstås inte redo; många måste fortfarande lära sig att anpassa sina yttre handlingar till Guds lagar. De kommer inte att ledas till en väg som denna. Det är ingen tillfällighet när någon upplever vägledning vid vissa tidpunkter.
Många människor hittar sin väg till en psykiatriker, men bara när deras inre konflikter har blivit så stora att de sliter sönder personen, så att de känner sig miserabla och helt förlorade. De som redan befinner sig på en högre nivå – eller tror sig göra det – bör gå sin väg utan att bli fångad i stora kriser, det vill säga på ett helt frivilligt sätt, drivna av vetskapen om att självrannsakan inte kan undvikas. Det som förefaller svårt här, blir ännu svårare och mer tidskrävande i andevärlden. Ju tidigare man börjar, desto lättare blir det. Övertala er inte att det jag säger kanske inte är sant och att man då kan ha gjort allt besvär förgäves. Nej, mina kära vänner, ingenting som någon uppnår andligt är någonsin förgäves. Dessa är de enda varaktiga värdena som aldrig kommer att blekna; de kommer evigt att vara dina.
Ju mer själens rening skjuts upp, desto mer invecklade blir de osunda strömmarna i det omedvetna, och desto svårare blir det att reda ut dem. För så länge du inte har tittat på dessa strömmar i ljuset av ditt medvetande, fortsätter du dagligen, till och med varje timme, att trycka undan samma känslomässiga reaktioner in i det omedvetna och stapla de nya på de gamla. Begrunda allt detta och befria er från era känslor av motstånd som utan tvivel kommer att uppstå, åtminstone i början. Tro inte på motståndets röst; den erbjuder fina förklaringar till intellektet, vilka i själva verket inte utgör något annat än undanflykter för att undvika en självrannsakan. Använd era kritiska förmågor för att upptäcka ursäkterna som ni skapar bara alltför lätt, eller för att upptäcka intentionen att avvisa hela problemet. Observera din reaktion när du hör dessa ord. Hur känner du dig när du lyssnar på dem? Känner du dig det minsta obekväm, kanske på en djupt dold plats eller till och med helt uppenbart? Vill du skaka av dig dessa reaktioner med en diffus gest som om du inte behövde göra arbetet? Undersök er själva, mina vänner. De som verkligen är villiga att fatta beslutet att rena sina själar, blir hjälpta att göra det. Den hjälpande handen finns där. Själens läkning behöver inte och bör inte fortskrida på samma sätt för varje individ; vägen avpassas därför för alla, så att alla kan finna det som är bäst för sin väg.
Nu vill jag gå över till ett ämne som har diskuterats vid vissa tillfällen och som verkar förbrylla vissa av er: Hur och varför är det möjligt att det finns så många olika religiösa uppfattningar på jorden? Ni tänker: ”Alla säger olika saker, mycket av det är motsägelsefullt, därför kan inget av det vara sant.” Mina kära vänner, det finns bara en sanning. Låt mig förklara varför det finns skillnader i de mänskliga uppfattningarna och hur de ska betraktas – och här utesluter jag felaktigheter som har slunkit in i begreppen genom felaktiga förmedlingar. Liksom allting har form och gestalt i anden, så har också sanningen, det vill säga sakernas sanna tillstånd, det. Formen är oföränderlig och ändå i ett ständigt flöde, eftersom allting i anden befinner sig i en kontinuerlig, evigt vibrerande cirkulär rörelse. Ingenting är statiskt, varken känslor eller omständigheter, ingenting överhuvudtaget. Föreställ er ett hjul, oföränderligt i sin grundläggande form men ständigt snurrande. På olika ställen och vid olika tidpunkter, efter att vissa betingelser är uppfyllda, lyfter människor ibland slöjan som täcker det och ser en liten del av det stora hjulet. En viss person vid en viss tidpunkt ser en viss detalj bakom slöjan, en annan vid en annan tidpunkt eller på en annan plats, ser något helt annorlunda. Deras observationer kan ibland sammanfalla, men ofta gör de inte det eftersom hjulet snurrar och den som lyfter slöjan just då kan se något annat. Vad de ser kan ibland förefalla motsägelsefullt, eftersom det som förbinder helhetens delar inte kan ses genom slöjan. Om hela hjulet vore synligt, skulle man se att de skenbart motsägelsefulla delarna tillhör en helhet. Mänskligheten strider alltså på grund av att deras olika tolkningar låter som motsägelser. I verkligheten är det inte så. Även när en religiös uppfattning innehåller definitiva misstag, kan man hitta kornet av sanning som den baseras på.
Människor närmar sig ofta hela det här området med en felaktig inställning. De tror att det inte kan finnas något sådant som en absolut sanning, bara en relativ sanning, en slutsats som de baserar på sina olika glimtar bakom slöjan. De påstår att allting som har med Gud och skapelsen att göra mer eller mindre är en fråga om personlig åsikt eller smak. Varje trosuppfattning innehåller någonting vackert och ädelt, säger de, och därför är alla dessa trosfrågor subjektiva och inte absoluta eller objektiva. Slutsatsen, som grundar sig i känslor, är att det inte finns någon absolut andlig sanning. I stället för att försöka hitta sanningen som återfinns i varje religiöst begrepp, avfärdar människor allting, åtminstone känslomässigt, som en illusion, en fantasi, och en fråga om preferens. Detta innebär att hela idén om det absoluta, som bara kan existera i anden, blir baserad på den mänskliga varseblivningen med dess brister, som höjs ovan allt annat. Genom att omfamna dessa brister blir man passiv, man kan inte lyfta slöjan och personligen uppleva sanningen. Det är bara möjligt när en person är övertygad om att det måste finnas en absolut sanning ovan den relativa mänskliga sanningen, och när man är noga med att inte överföra den relativa mänskliga sanningen till den absoluta andliga sanningen. Detta skulle ofrånkomligen stänga dörren för att personligen uppleva sanningen.
I detta avseende kan människor delas in i två grupper. Den ena håller dogmatiskt fast vid en trosuppfattning utan att tänka så mycket på eller undersöka sina känslor kring den. De kommer aldrig att veta vad det är att ha en djup personlig upplevelse av sanningen. Den andra gruppen är den jag tidigare nämnde. Idag är den särskilt stor till antalet, mestadels bestående av intellektuellt framskridna människor. De hävdar att deras synsätt är synnerligen opartiskt, att de har ”befriat” sig. Men tillsammans med de mänskliga dogmerna förkastar de även den oföränderliga, evigt rörliga, absoluta gudomliga sanningen och de förlorar därmed den fasta marken under sina fötter. Båda grupperna representerar ytterligheter, båda befinner sig i osanning och missar poängen. Den andra gruppen ligger lika långt från sanningen som den första, ja, ofta ännu längre. Med all sin ytliga, intellektuella kunskap är de faktiskt de som är sökarna. Men de kan bara finna om de först öppnar en dörr inom sig, kanske en dörr till sitt omedvetna.
Vad är ”religion”? Det finns så mycket missförstånd kring detta och ni är ofta angelägna om att försäkra er själva och andra om att ni inte är ”religiösa”. Ni gör det felaktiga antagandet att detta att vara religiös innebär att följa en viss sekt och blint acceptera en uppsättning dogmer. Religion betyder ”återbindning med Gud” och alla vill detta, oavsett om de vet om det eller inte. All ouppfylld längtan utgör i grunden ingenting annat än önskan om att återvända till Gud, det vill säga till ”religion”. Ju mer en person är medveten om denna önskan, desto fredligare och mer harmoniskt kommer själsströmmarna att flöda. Människor kan till och med hitta sin väg tillbaka till Gud genom ett sekteristiskt sällskap, om undervisningen som där tas emot aktiverar deras själskraft och öppnar dörren till ett inre sökande och därigenom till en högre varseblivning. Detta är religionens kärna som människor även kan upptäcka genom att följa en religiös sekt. Då spelar de mindre misstagen eller avvikelserna ingen roll; i det här fallet utgör de endast detaljer. Sådana detaljer blir bara viktiga när de hindrar individen att komma vidare, oavsett om det är direkt eller indirekt. Detta beror dock i stor utsträckning på individen.
För andra människor leder vägen tillbaka till Gud inte genom att gå med i en religiös sekt; de måste visas en annan väg. Men vilken vägen än är, behöver alla hjälp utifrån; denna hjälp utifrån utgör det material som de måste bygga sitt eget hus med. Men ”religion”, det vill säga ”återbindning med Gud”, är oundgänglig för alla. Gud är absolut, Gud är sanningen och sanningen bortom mänskliga misstag är därför också absolut. Människor kommer att ta emot sanningen i den omfattning som de kan förstå och ta in den, i överensstämmelse med sin utveckling. Det finns dock många som mer skulle kunna ges till än vad de får – men de vill inte ha det. De är alltför slöa eller så uppfyller de inte förutsättningarna av någon annan anledning. Men för dem som verkligen knackar, öppnas dörren.
FRÅGA: Du pratade med oss tidigare om att ge vår lycka till andra, det vill säga att ge något till en annan. Om jag till exempel kan glädja någon med en liten gåva, men jag kan bara ge den här gåvan till en person, vem ska jag ge den till? Ska jag ge den till en främling eller till någon jag älskar eller till någon i familjen? Om jag bara kan ge den till en person, vem skulle vara att föredra?
ANSWER: What you have in mind is a material item that you can only give to one person. In this case, you should think very quietly about who might need this thing the most, where this thing would do the most good. If you follow your feelings of love, you would surely give it to the one you love the most. However, such a choice can easily be too selfish. If you were affected by a guilt complex, on the other hand, you might choose to give it to a person you find most difficult to give to. Both of these solutions may be incorrect in a specific case. The right answer cannot be found through rules. God has surrounded you with his spiritual helpers who help you in all your problems; when you have freed yourself from the compulsive will of your ego, from all distortions, you are ready to be inspired and guided even in the smallest matters. Sometimes your answer will correspond to what your feelings desire: in that case, however, you would not have blindly followed your feelings, but understood God’s will by honestly examining yourself. At another time, the answer may be very different from what your feelings would like to hear.
What I meant by giving happiness was much more than giving material things. Such giving is not always possible, and it is, I can safely say, not very important. If someone has plenty of possessions and never gives anything to anyone, that is of course a deficiency. For someone who is very greedy, material giving would be a helpful exercise in overcoming lack. But in general it is easier for people to be inclined to make a material sacrifice with which to buy their way out. They are much less likely to make a spiritual sacrifice. It is much more difficult.
What I mean by giving happiness is this: When you long for happiness and love, fill yourself with thoughts of how you can pass on what you have or desire, how you can see everything that you long for as something to be passed on to Other. Once you have the intention, the heavenly spirits help you and show you the way. Test yourself as to how much you want happiness, harmony, light, love, freedom. Then see that up until now, in your feelings, you wanted these things only for yourself, because you wanted to be happy. In your feelings, again, so far you have considered yourself number one, the most important person. Now you may be able to change these emotional settings.
Of course, you cannot make yourself wish that you should not be happy, that would be impossible, but your feelings should learn not to attach so much importance to yourselves. Your emotions should learn that the whole movement of creation is directed toward the fulfillment of the plan of salvation, toward the return of all beings from darkness back to God, to happiness. Those who use the happiness they hope to achieve, or have already achieved, to contribute to the plan of salvation, act in accordance with the law and become a link in the chain rather than an end in itself. You may not have a clear idea of how the transmission could happen, but when you are open and ready, it will be shown to you and you will be directed to certain tasks.
A certain person may, for example, be asked to give a little of his time. Many have more time than they need and they can thus give it – not in the way they want, but as God wants. And this is always much more wonderful. One must therefore open oneself to God’s will. For many, the first sacrifice would be to heal themselves, so that as free and emotionally healthy people they can truly give and truly become links in the chain. Such self-healing initially requires a seemingly great sacrifice: overcoming resistance to seeing oneself in truth, to opening up, to giving up flaws. If you do this not only for your own sake, this becoming a happier person becomes a means to make others happier, to give and love more. If you have such an intention, the spirit world will give you all possible help to overcome the difficulties on your way. You can really only help others when you become so healthy that your inner harmony affects people positively not only on the outside, but also on the unconscious level.
To make other people happy, to give them love, warmth, comfort and deep understanding when they are unhappy, and to help them spiritually to find the right path, is only possible when you feel in a deep way that the ego is no longer the center of your awareness. As long as you want your own happiness without being a link in the chain, you are still putting your ego first, even if you are not aware that you are doing so. You all must first heal the wounds in your own souls, remove the shell with which you protect your wounds, and only then can you be a real help to others. By doing this work to heal yourself, you are aligning yourself in your right place and being guided into harmony with the spiritual laws. Even before you are completely healed, certain ways will open up for you to become a useful and active participant in the plan of salvation. But the original desire must come from you. What the task will be, you can leave to God. It will be a task that is best suited to your abilities and that makes you happiest. You then become a light, a support and an example for others. You become all this only if you do it not only as an external act, but from a deep inner commitment to purify yourself, to love better, understand and help others. He who can awaken and cultivate these higher feelings in the soul, will truly live and enjoy a deep, intimate contact with God’s spirit world, will never be lonely, abandoned or embittered. Such a person will receive true abundance, a wealth that can never be taken from them.
Let yourselves be led entirely by God; open yourselves to His will alone, so that your path may be shown to you step by step. God is a generous giver, my dear friends. You will realize it when you see that what comes to you through Him is more wonderful than you can imagine. The initial difficulty is just surrendering to God. No, the question is not about giving any material thing; this would be much easier, much more convenient. You have to give yourself. Because if you can give of yourself in the right way, you can give to everyone you come in contact with. But before you can give yourself, you must have won yourself. You cannot give what you do not have.
Få människor äger verkligen sitt eget jag, eftersom de inte känner sig själva tillräckligt bra och är därmed mer eller mindre förlorade för sig själva. I den mån du backar från dina egna ofullkomligheter, äger du inte dig själv. Då står du inte på fast mark. Nästan alla ni människor är fortfarande slavar under era brister och negativa känslor. Bara genom att acceptera dig själv som du är kan du bemästra dessa och därmed dig själv. Det är så förvandlingen och reningen börjar. Hur mycket yttre frihet du än har, är du förslavad så länge du ryggar tillbaka i förlägenhet för varje inre ofullkomlighet och yttre exponering. Som slav kan du inte äga dig själv och kan därför inte ge dig själv på riktigt. En konsekvens av detta tillstånd är att man är mycket beroende av den ena eller andra yttre händelsen och därför inte kan leva i harmoni. Harmoni kan bara skapas när du inte längre är beroende av saker utanför din kontroll.
De som har befunnit sig på denna mycket vackra väg, ljusets väg, behöver inte längre ge specifika saker. Sådana människor kan ge sig själva helt, inte bara till en älskad, utan också till varje situation i livet där Gud har placerat dem. De kan ge sig själva med hela sin själ och med hela sitt väsen.
Ursprungligen på tyska, översatt till engelska av Hedda Koehler och Judith och John Saly.
Redigerad av Judith och John Saly, 1996.
Översatt från engelska av Magdalena Rosell, reviderad av Clifford Weinmann, 2024.
För mer information om hur du hittar och deltar i Pathwork-aktiviteter över hela världen, besök www.pathwork.org
Följande meddelanden är avsedda att vägleda användningen av Pathwork®-namnet och detta presentationsmaterial.
Trademark
Pathwork® är ett registrerat varumärke i USA som ägs av The International Pathwork Foundation (här kallat Pathwork Foundation) och får inte användas utan uttryckligt skriftligt tillstånd från denna stiftelse. Stiftelsen kan dock, efter eget gottfinnande, tillåta andra organisationer eller personer, såsom filialer och avdelningar, att använda varumärket Pathwork®.
Upphovsrätt
Upphovsrätten till Pathwork Guide-materialet tillhör exklusivt Pathwork Foundation. Detta föredrag får återges i enlighet med stiftelsens varumärkes- och upphovsrättspolicy, men texten får inte ändras eller förkortas på något sätt. Inte heller får upphovsrättsmärket, varumärket eller andra meddelanden tas bort. De som tar del av materialet får endast debiteras kostnaden för reproduktion och distribution.
Varje person eller organisation som använder Pathworks Foundations varumärke eller upphovsrättsskyddat material anses ha samtyckt till att följa Foundations varumärkes- och upphovsrättspolicy. Om du vill ha mer information om eller en kopia av denna policy, kontakta stiftelsen.
